”Min farbrors flickvän pratar finska” – HBL satte sig i klassrummet med en grupp barn som växer upp i en helsvensk bubbla mitt i huvudstaden

Fotbollsstjärnan Tim Sparv var 15 år när han för första gången behövde finska. Många svenskspråkiga barn i södra Helsingfors har ännu inte upplevt den dagen. För HBL berättar de om sin kamp med att tämja majoritetsspråket – som är ett av världens svåraste.

Det är lika viktigt att svenskspråkiga lär sig svenska som att finskspråkiga lär sig svenska, anser klassläraren Stephanie Sandvik, här vid Ebbas pulpet.

5.11. 2:00 | Päivitetty 5.11. 6:15

Ruotsalaisuuden päivää vietetään 6.11. Juhlapäivän kunniaksi HS julkaisee Hufvudstadsbladetin toimituksen tekemän jutun ruotsiksi.

Höstregnet piskar mot fönstren i Gardesstaden i södra Helsingfors. Det är tisdag och drypande jackor rinner av på knaggarna i Grundskolan Norsens 140-åriga korridorer. Morgonrufsiga frisyrer står ännu upp i vädret när barnen i årskurs fem spelar ett spel på finskalektionen.

”Pelata, pelatan, pelatai.”

Spelet går ut på att böja verb, och spelaren får ett poäng per korrekt temaform. Man spelar i par, så att barnen bedömer varandras insats.

Just böjningen av ”spela” träffar kanske inte mitt i prick, men klasskamraten plitar ned tre poäng. Därefter rullar tärningen igen och spelpjäsen landar på arvata, finska för ”gissa".

"Arvata, arvan, arvaita. Nej! Nu blev det fel.”

Pojken rynkar sitt ansikte i ett försök att framkalla rätt svar, men innan han knäcker nöten får han tre poäng av sin motspelare. Det får duga.

Ha rätt är silver. Ha kul är guld. Så verkar eleverna tänka.

Stryk under alla verb som uttrycker något som hände i den fiktiva pojken Samus liv, har uppgiften varit till vänster i läroboken Poks. Eleverna i den här klassen har läst finska sedan de började skolan för fem år sedan.

Stephanie Sandvik var med sin tvåspråkighet en udda fågel under uppväxten i Malax. De flesta omkring henne begrep sig inte på landets majoritetsspråk.

Isolerade från finska

Att det finns svenska språköar i Finland känner många till. På Åland och i södra Österbotten finns kommuner där andelen svenskspråkiga är högre än i många orter i Sverige. Men att en sådan ö också finns bland 40 000 svenskspråkiga i Helsingfors vet inte alla.

Stephanie Sandvik har i tre års tid undervisat eleverna i det som kallas nybörjarfinska, något svenskspråkiga barn börjar med i första klass. Andelen elever som läser nybörjarfinska har minskat i Norsen på 2000-talet, från ungefär två tredjedelar till bara en.

Tre av elva elever upp handen räcker upp handen när HBL frågar hur många som behöver finska varje dag. En gång i veckan då? Elva av elva händer åker upp – några bara trevande.

Sandvik stack själv ut under uppväxten i Malax, strax söder om Vasa. Hon hade en finskspråkig mamma och pratade därmed ett språk som andra inte förstod.

”Jag var jätteförvånad när jag flyttade hit: att man klarar sig bra med endast svenska i en så stor stad som Helsingfors. Om man vill kan man stänga in sig i en helt svenskspråkig bubbla söder om Esplanaden. Vissa elever har aldrig hört finska när de börjar i skolan!”

Skolans rektorer påpekar att likadana bubblor finns även i andra delar av Helsingfors. Ja, sannolikt i hela Svenskfinland.

Stephanie Sandvik är optimistisk när det gäller elevernas framtid. Hennes mål är att ge alla en god grund som stöttar dem i lägen där de behöver finska. Hon vill komma ifrån dikotomin rätt–fel i sin undervisning, och i stället förstärka elevernas språkliga självkänsla.

Om någon senare i livet får ett jobb på finska är det blott en krona på verket.

”Min man växte upp i Jakobstad och fick ingen finska med modersmjölken, men har lärt sig det genom studier och arbetsliv.”

Eleverna i hennes klass läser svenska böcker, pratar svenska med familj och vänner, tillbringar sin fritid i svenska föreningar och går i svensk skola.

Några pojkar i bakraden debatterar om Malmö FF eller Hammarby är bäst på fotboll. HJK eller HIFK finns inte på deras karta.

Många får också stark engelska genom filmer, musik och tv-spel, säger Sandvik. Så har de ens behov av finska?

”Några grannar i vårt hus är finskspråkiga. När jag rastar hunden pratar jag finska med dem”, säger en elev.

”Jag talar finska bara en gång i veckan”, säger en annan.

Några har en förälder som talar ett annat språk än svenska eller finska. En pojke spelar ishockey i ett finskt lag som tränar fyra–fem gånger i veckan.

Det finns även elever som kommer på ett ynka tillfälle under året då finskan kommer till hands.

”Min pappas brors flickvän pratar finska. Henne brukar jag träffa när vi firar midsommar på stugan”, säger en flicka.

Klassläraren Stephanie Sandvik (andra från vänster) ser som sin viktigaste uppgift att hennes elever vågar prata finska. Om någon i framtiden får ett jobb på finska är bara en krona på verket. Femteklassarna Ebba, Gustaf, Mario, Oskar och Marlon behöver sällan finska mer än en gång i veckan.

Hade önskat sig språkbad

Eleverna i Norsen är inte ensamma om sina erfarenheter. Fotbollsstjärnan Tim Sparv, som bland annat var kapten för herrlandslaget i historiens första mästerskap 2021, behövde inte finska förrän i tonåren. Han brukar åka runt i skolor och berätta om sina erfarenheter.

Sparv kommer inte från hjärtat av Helsingfors utan i likhet med Sandvik från de svenska delarna av Österbotten. I ett videoklipp från när Sparv var en åttaårig grabb får man en glimt av hans språkliga bakgrund. Han säger inte ”nicka, jonglera och dribbla” utan ”nick', jongler' o’ dribel” då han ger Svenska Yle en tv-intervju.

Sparv föddes 1987 i södra Österbotten. I hans hemtrakter var finska något som bara existerade i skolan.

”Majoriteten av mina vänner – nja, alla – var svenskspråkiga. Mina föräldrar pratade svenska. Jag gick i svensk skola. Jag fick ingen daglig språkdusch. Tvärtom hörde jag finska väldigt sällan.”

”Jag tappar nyanserna när jag talar finska. Jag tar till enklare fraser och meningar för att inte göra bort mig.”

Det var först när Sparv i tidiga tonår togs ut i juniorlandslag som han behövde finska. På lägren träffade han spelare och tränare från ”stora städer”.

Nu i efterhand grämer han sig över att han inte till exempel sattes i språkbadsdagis för att lära sig mer finska tidigare i livet.

”Jag tappar nyanserna när jag talar finska. Jag tar till enklare fraser och meningar för att inte göra bort mig. Man går kanske miste om lite av den egna identiteten när man uttrycker sig på ett språk man inte behärskar fullt ut”, säger han och fortsätter:

”Det kräver mer energi att prata ett främmande språk. På svenska och engelska är det lättare att gå på djupet.”

Bromsar umgänget

I somras lade Sparv sina fotbollsskor på hyllan. Under herrlandslagets EM-kvalmatch mot Bosnien och Hercegovina åkte han till Helsingfors, ställde sig inför 40 000 åskådare på Olympiastadion och greppade mikrofonen. Han höll sitt avskedstal på finska.

Som barn blev Sparv nervös av sådant.

”När vi åkte till södra Finland eller skulle på fotbollsläger oroade jag mig för om jag skulle kunna uttrycka mig. Jag blev lite tystare och blygare än jag egentligen var, och höll mig för mig själv eller på sin höjd med andra som talade svenska.”

På svenska kan Tim Sparv låta tankarna flöda fritt. På finska fokuserar han lite extra på ordval, böjningar och uttal. I vuxen ålder har han ändå lärt sig att ”skita lite mer i om det blir rätt eller inte”.

”Man vill ju gärna att det man säger ska vara rätt. Ändå är innehållet mer värdefullt i slutändan. Jag tänker kanske fifty–fifty innehåll och språkriktighet när jag pratar finska.”

”Småbarn är egentligen jäkla bra förebilder, för de pratar ju bara oavsett hur det blir. Det borde vi vuxna bli bättre på.”

Sparv minns att han oroade sig för att någon skulle skratta om han sade fel på finskalektioner i skolan. Nu är han orolig för att människor smutskastas i sociala medier om de gör språkmissar.

”Vi behöver skapa ett positivt klimat som uppmuntrar människor att tala språk som inte är deras modersmål. Det gynnar alla, även modersmålstalare.”

Tim Sparv vill inspirera barn att läsa mer böcker. Han har själv skrivit studenten först i år, eftersom han hoppade över gymnasiestudierna när han flyttade utomlands som 16-åring. Här besöker han Brändö lågstadieskola i mars 2022 för att berätta om sin bokklubb som han driver med Förlaget.

Växer upp med tre språk

Tim Sparv flyttade till Prag i Tjeckien efter att han lade av med fotbollen. Där bor han med frun Jitka och dottern Leah, som snart fyller två år. I hemmet varvas tre språk. Tjeckiska mellan mor och dotter, svenska mellan far och dotter och engelska mellan far och mor. Ett språk lyser med sin frånvaro.

Hur viktigt är det att dottern Leah lär sig finska?

”Just nu är det inte en prioritet. Om man ska spekulera är chansen för att vi stannar utomlands ganska stor, men mycket beror på framtiden. Vem vet, hon kanske blir nyfiken på sin fars hemland och vill studera eller åka på utbyte dit. – Förhoppningsvis har vi kittlat Leahs intresse för språk, så hon vill lära sig ännu fler”, säger Sparv.

Han tycker att finskspråkiga behöver lära sig bättre svenska och svenskspråkiga bättre finska.

Två likvärdiga språk

Men måste alla i Finland kunna finska? Läraren Stephanie Sandvik besvarar frågan å sina elevers vägnar.

”Finland är ett tvåspråkigt land. Jag tycker det är lika viktigt att finskspråkiga lär sig svenska som att svenskspråkiga lär sig finska. Flytande finska ska inte vara en förutsättning för att klara sig i livet.”

Lektionen i Gardesstaden går mot sitt slut. Eleverna får gå om de skrivit upp läxan till nästa gång.

Många verb böjdes alldeles korrekt. Sjunga blev laulaa, laulan, lauloi och hoppas blev toivoa, toivon, toivoi.

En pojke som kastat sin gröna hockeymössa fram och tillbaka i klassrummet utbrister:

”Du vann för att jag kastade ett hela tiden.”

I hans värld hade förlusten inget med verbböjning att göra.

Åsikter om språket

Vad tycker du om skolfinska?

  • Tim, fotbollsspelare: ”Jag var lite avundsjuk på dem som var helt tvåspråkiga. De behövde inte läsa läxor eller öva inför prov, för de kunde redan allt hemifrån. De hade det lätt från början. Jag själv fick kämpa med ordböjningar och grammatik.”

  • Ebba, elev i årskurs 5: ”Finska är knepigt men vi lär oss mycket för vi har en så bra lärare. Hon är snäll och ger inte så mycket läxor att det blir stressigt.”

  • Marlon, elev: ”Finska är roligt och enkelt men innehåller också en del jättekonstiga ord. Vi lärde oss ett nytt långt ord senast, men jag minns inte vad det var.”

  • Gustav B, elev: ”Det är lätt att skriva finska för orden stavas som de låter.”

  • Mario, elev: ”Finska är svårt. Det skiljer sig så mycket från svenska och engelska.”

  • Stephanie, lärare: ”Man måste våga prata trots att man kanske säger fel.”

Vem?

Tim Sparv

  • Född i: Oravais, södra Österbotten.

  • Bor: i Prag med sin fru Jitka Novackova och dotter Leah, snart två år.

  • Känd som: före detta professionell fotbollsspelare och kapten i herrarnas landslag.

  • Moderklubb: Norrvalla FF, Vörå.

  • Gör nu: tar hand om sin dotter Leah och tränar juniorer i Sparta Prag.

  • Favoritbok på finska: Ishockeyspelaren Marko Jantunens självbiografi Läpi helvetin (ung. Genom helvetet). ”En otroligt stark och tragisk historia.”

Seuraa ja lue artikkeliin liittyviä aiheita

Osaston uusimmat

Osaston luetuimmat