En gång om året, 25 februari för att vara exakt, så går ett klipp viralt på sociala medier. I klippet så springer 18-åriga Marcus Rashford ut mot hörnflaggan med ett stort leende på läpparna efter ett av sina två mål. Bara ett par meter ifrån så står en uppgiven och trött Tim Sparv, även denna gång felplacerad och för långsam för att förhindra en motståndare från att göra mål.
Jag minns det hela som igår. Det var en timme innan avspark och vi stod i omklädningsrummet i Old Trafford och ögnade igenom Manchester Uniteds laguppställning. Ingen De Gea i mål. Bra, tänkte vi. Ingen Rooney i anfallet. Ännu bättre.
Uniteds skadelista var lång och vi i FC Midtjylland kom stärkta med en 2–1 seger i bagaget från mötet i Danmark. När sedan Martial blev skadad under uppvärmningen och tränare Louis van Gaal tvingades slänga in en ung oprövad debutant i Rashford så kände vi oss segervissa.
Det här kunde bli en riktigt rolig kväll.
Vi hade gått vidare från gruppspelet i Europa League och ställdes nu mot det lag jag stöttat religiöst sedan barnsben. Jag skulle få träda in på Drömmarnas teater inför 60 000 supportrar. Det var en stor dag för mig personligen och ännu större skulle den kunna bli om vi tog oss vidare till nästa omgång.
Så blev det tyvärr inte.
Första halvlek gick enligt planerna och det stod 1–1, men sedan kommer en andra halvlek som jag helst av allt vill glömma. Under 45 minuter så blir vi nämligen fullständigt uppsnurrade på läktaren och det av en grabb vi aldrig hade hört talas om innan matchen.
Vi förlorar slutligen med 5–1 och debutanten Rashford, som knappast hade spelat ifall Martial inte skadat sig innan matchstart, gör två mål.
Bara ett par dagar senare hemma i Danmark så tittar vi på Premier League matchen mellan Manchester United och Arsenal efter en träning. Även denna gång så är det samma kille i huvudrollen. I sofforna på träningsanläggningen så sitter vi och småmyser när Rashford kröner sin ligadebut med två mål. Hyfsad start på karriären.
Sedan 2016 så har Rashford spelat över 300 matcher och gjort mer än 100 mål för Manchester United, men det är vad han gjort utanför plan som är det verkliga miraklet.
I 2021 så blev han tilldelad en MBE av Brittiska imperiet efter att drivit en kampanj för att alla skolbarn ska ha tillgång till skolmat under koronaepidemin.
Tack vare hans engagemang så ändrade regeringen deras lagar så att barn i skolorna även fick mat under sommar- och vinterlovet. Denna lagändring betydde att färre barn från fattiga familjer tvingades gå hungriga om dagarna, något som Rashford själv hade upplevt som barn.
Jag hyser en stor respekt för Rashford och det han åstadkommit på och utanför plan. Idag när jag blir påmind om kvällen i Manchester så har jag lätt att dra på smilbanden.
Den var naturligtvis smärtsam just då men i efterhand så kan man se att det var en kväll då en stjärna föddes. En stjärna som kom att ha en stor betydelse för både sin klubb och sitt samhälle.
